/ Life / Personal things /

SUNDAY 17 APRIL

Tuvamalmo-09042016-3060_Fotor_CollageLittle bit of live lately. For more, follow me on Instagram at @tuvamalmo.

Jag vill be lite om ursäkt för förra inlägget. Nu i efterhand förstår jag att det lät lite som att jag var på väg tillbaka, men det är jag tyvärr inte. Snarare så känns det tvärt om. Den här delen av livet börjar hamna längre och längre bort. Har länge funderat på vem jag skulle vara utan bloggen och mina största intressen skulle förändras i och med att jag inte delar med mig av dem. Min största rädsla var att jag skulle tappa mig själv, sluta fota och inte bry mig ett dugg om vad jag klär på mig. Men så blev det inte riktigt, och jag kan på ett sätt nu vara väldigt stolt över att jag vågade gå vidare här i livet.

Jag har slutat leva genom att se allt i bilder. Tidigare såg jag allt genom kameralinsen och vad som skulle ge bästa material till bloggen. Allt från kläder till  påslakan till en lunch på stan. Dålig hårdag och regn stressade mig. Och om jag inte bloggade om min löpning, då var det ju som att den inte hade hänt, och det kändes lite bortkastat att jag försökt komma ihåg rundan i detalj. Nej jag vet, det var inte synd om mig, jag hade ju valt det själv. Men så var det, om jag ska vara helt ärlig.

Jag tappade inte mig själv. Tvärtom. Saker och ting känns ännu mer betydelsefulla när jag vet att jag endast gör dem för min egen skull. Det är en befrielse att sluta söka bekräftelse och göra andra till lags. Jag känner mig mer människa och mer verklig än någonsin, och det är mer än vad jag hade vågat hoppas på.

Jag vill dock att ni ska veta att ni har varit världens bästa support, vänner och läsare. På nio år kan jag räkna på min hand antal mindre trevliga kommentarer, och det har jag er att tacka. Det här känns lite som att göra slut med flera hundra människor samtidigt, men jag hoppas att ni vill hänga med mig på Instagram istället så det inte blir ett för stort hejdå. Okej? Lova?

Om det är något ni vill fråga, undrar över eller vill säga så är ni så välkomna. Jag lovar att svara på era kommentarer allt eftersom. Världens största kram och tack för alla år. Jag kommer vara er evigt tacksam! <3

/ Life / Personal things /

SATURDAY 19 MARCH

Tuvamalmo-14032015-5604Tuvamalmo-14032015-5606 Tuvamalmo-14032015-5608Sven is growing too fast, life is passing by too quick, spring is just around the corner and I'm doing my last day as a 23 year old. What else? My best friend is moving to Stockholm next week and I could not be more happy. This year will be a good one. I can feel it.

Och så kom lusten att få skriva lite och jag är inte den som håller tillbaka. Men vi kan väl ta det från början, eller ja, från det vi hördes sist. Sounds good? Först vill jag bara säga hej på er, jag har saknat varenda en av er!

Jag hade svårt att tro att januari och februari faktiskt skulle passera. Trodde att tiden hade fastnat där ett tag och mörkret höll på att ta knäcken av mig. Lusten var begränsad och jag gjorde endast det jag verkligen kände för. Som tur var hade jag träningen, alexandra och sven som gjorde varje dag till något bra ändå. När jag kommer i dessa perioder så tillåter ja mig själv att faktiskt må precis så som kroppen säger. På ett sätt hör det till livet att inte alltid vara på topp. För inför varje topp så krävs det ju en uppförsbacke, ellehur?

Sedan kom mars. Älskade mars (bara för att jag fyller år denna måndad haha..). Fyllde på med ny energi hemma hos familjen i Gävle och fick kramas så mycket att det räckte och blev över nästan. Jag slet på med mina morgonpass på gymmet och började faktiskt få lämna ytterdörren i svagt svagt morgonljus. Det fick mig att se slutet på vintern och helt plötsligt kom energin tillbaka. Och förra helgen fick ja finbesök här hos mig. Kajsa kom hit med både solbränna och mycket energi som gjorde mig gott. Det bästa av allt var att vi denna gång fick säga hej då med ett "vi ses om två veckor!". För om en vecka blir hon stockholmare. Gissa vem som blev överlycklig? Efter vår tolfte dejt var det på tiden att vi kan ses varje dag.

Vad mer? Just det. Löpningen. Idag är det 77 dagar kvar till marathon... I söndags sprang jag 16 km vilket var det längsta sedan början på december. Men det kändes iallafall väldigt bra och härligt. Men idag däremot, 13 km morgonlöp som inte var så trevligt. Vill skylla på benträningen igår, men vet inte om det är en godkänd ursäkt. Eller det faktum att jag inte hann med någon riktig middag igår. Det kan ha varit det med. Men marathon iallfall, det känns väldigt långt borta fysiskt sätt, men väldigt nära i tid. Minns att jag vid denna tid förra året hade hunnit göra alla långpass jag egentligen hade behövt. i år har jag inte bockat av ett enda ännu. Tanken är att jag på måndag ska hoppa på 10 veckors marathonprogram för sub 4 h. Så det löser nog sig tillslut. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag längtar. Vet inte hur eller varför, men jag trivs helt plötsligt bättre med att lyfta tungt än att springa långt. Däremot tror jag att jag kommer hitta tillbaka bara jag ger det lite tid.

Något annat? Försöker tänka efter. Min syster har äntligen fått sin examen efter obeskrivligt kämpande. Jag är så stolt och glad över hennes slit som nu fått sin belöning. Jag kör vidare på veggo-maten och trivs väldigt bra med det. Imorgon fyller jag 24 år och kommer för första gången inte fira min födelsedag med familjen. Sven växer fort, men han är fortfarande världens finaste misse. Han sover vid min sida varje natt och jag vaknar ibland mitt i natten av att han slickar mig i hela ansiktet. Kärlek på sitt egna lilla vis. Och jag har inte lyft kameran på säkert flera veckor. Bilderna ovan då? Ja inte ens de tog jag. Haha. Men det är som med mycket annat här i livet - man kan behöva en paus för att sedan kunna hitta tillbaka. Och då både starkare och lite bättre.

/ Life / My photography / Personal things /

I KEEP MY EYES CLOSED

Tuvamalmo-11022015-5460_Fotor_CollageHey everyone! I'm home sick today and just got some feeling to write to you. And also, show off some pictures of my love. Don't know how many pictures I've taken of him the last couple of days. Way too many at least. But what can you do when such a cutie is jumping around all day?

Läget just nu? Jag ligger hemma sjuk idag och fick feeling att uppdatera er om livet. Förutom rejält halsont (tur att glass fortfarande går ner) och energilös utan dess like, så är livet väldigt bra. Sven har varit här hos oss i en vecka nu och varje natt har vi sovit kind mot kind. Hans spinnande håller mig vaken till och från, men det är bara mysigt. Och han växer så det knakar, snälla varför kan de inte vara kattunge liiiite längre?

Förutom Sven så är det lite annat som hänt senaste tiden. Löpningen till exempel. Inte bra. Jag kände strax innan jul att min vänstra ljumske började bråka och drog därför ner på springandet till 1 gång i veckan. Det hjälpte inte. Gått två besök hos sjukgymnast och fått rehabövningar (vilket jag dock är sämst på att göra). Så sedan julafton har jag sprungit 6 gånger. Det värsta? Jag saknar det inte ens. Istället har jag snöat in mig på styrketräningen och kör upplägget 5x5 tungt. Det här med morgonträning har blivit lite av ett beroende och kliver med glädje upp för att ha tränat klart för dagen innan klockan slår 8.00. Så jag får min dos av träningsglädje av skivstången numera, löpningen får vänta lite till.

Annars? Mamma och pappa har köpt sommarhus. Jag äter boveterisotto eller gröt till middag. Får besök av Tilde i helgen och vi ska gå på Berns asiatiska brunch. Och jag har inte tvättat håret sedan i söndags. Dags att hoppa in i duschen, fixa lunch och äta lite med ipren.

Trevlig helg raringar!

Tuvamalmo-11022015-5453