T U V A M A L M O

JANUARI 30

Publicerad 2018-01-30 22:39:46 i Life,

(null)

I söndags var det dags igen. Ännu en flytt. Min sjätte på alldeles för få år. Denna gång gjorde det helt ärligt rikrigt ont. Tårarna trängde på hela dagen. Kände mig tom, ensam och hopplös. 
Snart 26 år och saknar en adress. Det får mig att tappa vem jag är. 

Jag vet att denna gång bara är ett litet steg på vägen. Ett mellanstop innan jag kan landa på rikrigt. En tillfällig lösning på problemet. En nödlösning kan man säga. En kortvarig tid i livet. 
Men ändå så känns det som att det är såhär livet kommer vara från och med nu. Hur mycket jag än anstränger mig så kan jag inte känna smaken av hur livet borde se ut om bara några månader. Det känns för orimligt. För stort. För bra. 

Jag förstår att min tur kommer komma. Jag förstår det. Men det krävs att jag tar mig upp på benen först. Sedan kan jag börja ta de små stegen framåt. En dag så. 
En dag så ska jag vara otroligt tacksam över var jag tagit mig. Och hur allt detta, slutligen gjort att jag uppskattar livet på en helt ny nivå. 
En dag så. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela