Jag är för feg för att skriva på Instagram, men... Jag vill att du ska veta att DU är en otrolig inspiration. Jag har följt din blogg sedan 2012 och såg för några veckor sedan att dina inlägg började dyka upp i Bloglovin-flödet. Och då tänkte jag att eftersom du kanske loggar in här någon gång, så kanske du ser denna kommentar.
Jag har nog tittat på din story från Sthlm maraton 3 ggr nu... :) Det kändes som att få läsa en av dina löparberättelser här på bloggen, fast i kortformat. (Dessa inlägg har alltid inspirerat mig, och du är en STOR anledning till att jag själv började springa). Du verkar sprida så mycket positiv energi, du har en stil att avundas och så denna löpning. Tänk att när jag läste din blogg då så känns det som att du hade en helt annan inställning till löpningen, än du visade på Instagram igår. Att du filmar loppet, berättar om upp- och ned-gångar och dessutom går i mål med ett leende. Det tycker jag är häftigt. Jag vill bara säga det, att du verkligen inspirerar än idag.
Jag håller med dig som kommenterade nedan. DU är så cool! Jag har också följt dig väldigt länge, och du är så inspirerande Tuva. Du fick även mig att börja springa. Jag brukar gå tillbaka i ditt arkiv och läsa och det har inte hänt en ända gång att jag med ett leende knyter skorna och går ut. Det är så mycket känslor och personlighet i dina inlägg som jag gillar så mycket. Det är få bloggare enligt mig som inspirerar på ett sådant sätt som du gör!!
Jag vill säga att det du gör är riktigt häftigt och du är en förebild för mig att våga sats och utmana men att lyssna på kroppen för att acceptera att det är okej att inte gör minsta ansträngning också. Du visar även att det ÄR okej att ha bra och mindre bra dagar. Vilket jag älskar med dig.
