T U V A M A L M O

I've thought about it for a couple of months now, but never really believed I would dare to actually do it. But now I'm brave and strong enough to put my self first and therefore take a break from this little blog-world. After nine years I feel pretty full of always put my self out there, sharing and being a public person. I need some time for myself and hopefully I'll find my way back to happy blogging again. Thanks for all the unconditionall love and promise to take care until next time we see each other. 

Tanken har slagt mig många gånger det senaste året. Men den har skrämt mig lika mycket varje gång. Fram tills nu. Under hösten har mycket i livet hänt. Då menar jag inte drastiska händelser utan snarare en känsla i mig och livet i stort. Familjen har aldrig varit så viktig, dagarna har aldrig varit så lärorika och stora mål har aldrig varit så nära att uppnås. Och där emellan har lusten till allt det offentliga kommit i kläm.

I lite mer än nio år har jag skrivit om mina dagar. 8 229 inlägg totalt. Och det är jag för tillfället väldigt nöjd med. Är så pass mätt på hela denna del av mig själv att jag nu tagit det stora beslutet att ge mig själv tjänstledigt närmsta månaden. Vad som händer sedan får vi helt enkelt se. Jag vill ge mig själv friheten att få känna efter på riktigt innan jag lovar något. Såklart kommer det finnas en stor tomhet och saknad efter er, men ångesten och det dåliga samvetet jag upplevt den senaste tiden går inte att förhandla om - den måste bort.

Tills vi hörs igen - ni alla är helt underbara och världens största kram till er som år efter år hängt med i min lilla bubbla. Puss och kram, vi hörs på stan!