I'M FOREVER THANKFUL
Today I feel so lucky to have such great people around me. All you guys and my family have been the best support through this whole journey, and for that I'm forever thankful. I would'nt have made it if it wasn't for you. So thank you all, so much. You are the best!
Jag börjar känna mig jordnära igen efter den omtumlande gårdagen. Men först och främst känner jag mig så oerhört tacksam. Ni ska bara veta hur rörd jag blivit för era kommentarer, snap:s, hälsningar och ert enorma stöd under hela den här resan. Om ni tycker jag inspirerar er till att utmana er egen löpning så ska ni bara veta hur mycket ni ger mig tillbaka. Varenda en av er som vill skriva och berätta om era förbättringar eller modiga steg ni tagit - det motiverar mig till att ta min löpning till nya nivåer. Så tusen tack för det.
Sedan kan jag inte med ord beskriva den kärlek jag fått av mina nära och kära denna helg. Från att löpning och tävling varit en omöjlighet och stor stress i mitt liv så har jag nu hittat hem till mitt sanna jag tack vare just det. Min familj har från dag ett i detta peppat, stöttat, cyklat med på mina långpass, berömt och varit mitt bollplank när jag behövt det som allra mest. Den stolthet min syster, mina föräldrar och mina älskade morföräldrar visade igår gör mig helt rörd. Att de dessutom helt självklart åkte hela vägen från Gävle för att heja på mig längs hela vägen, i regn och rusk, gör mig så tacksam. Utan er hade jag troligen stannat någonstans längs vägen och låtit det jobbiga ta över totalt. Jag var helt säker på att jag skulle gråta längs upploppet på stadion, men energin var som bortblåst och jag hade inga krafter kvar till att fälla några tårar. Det gör jag däremot nu. Det här var en mycket större prestation från min del än vad jag hade räknat med. Nej, det är inte "att bara springa", det är så mycket mer än så. Så mycket. Och jag klarade det. Tack vare 8 månaders slit, och tack vare alla er. Så tack. Tusen, tusen, tuuuusen tack.
