Keeps me warm at heart
New beanie/Weekday.Jag var lite tveksam innan jag stack ut på min löprunda idag. Minusgrader och ben med grym träningvärk, det lockade inte direkt. Men när man väl bestämt sig för något, då har jag svårt att ändra planerna, ville dessutom dra i mig dagsluft när jag ändå hade möjligheten. Så, med underställ, mössa, vantar, stödstrumpor, musik och ett öppet sinne stack jag iväg. Kan inte vägarna här över huvudtaget, så sprang på känslan, kom till nya platser, såg vackra små vikar, soliga gator, glada motionärer och med en skön medvind i ryggen gick benen faktiskt rätt så snabbt. Tog mig till slussen och klockade av milen på 48 min. Därefter var det inte så roligt längre. Resterande 8 gick, men jag frös, hade motvind och musiken bara skrek i öronen. Ni vet hur efter ett tag kan hög musik i öronen bara låta som oljud? Sista biten gick bara av farten bara för jag närmade mig målet. Eller tunnelbanestationen rättare sagt. 18 km, 1.27.30. Hade jag haft eftermiddagen oplanerad, så hade det kunnat bli en bit till, bara för att benen kändes ändå pigga och starka. Men jag skjuter lite på två-milarn till en dag jag laddat ordentligt. Att få längta lite skadar ju inte. Och på tal om att längta, äntligen ska jag få mysa med Rebecka ikväll. Bästa Rebecka.
