DECEMBER 24
Julafton 2018.
Vaknar hemma hos mamma och pappa ute på landet. Att numera inte kalla Kyrkogatan hem känns konstigt och ovant. Men jag trivs här. Lugnet, det magiska lugnet finns nästan bara här. Det finns liksom inte så mycket mer än att bara vara i nuet.
Ute ligger snön i drivor. Alltså verkligen drivor. Alla träd är också helt täckta av vitt puder. Blir nästan sagolikt när allt ligger så stilla. Morgonpromenaden i morse var därför utöver det vanliga. Soluppgången var nog det finaste jag någonsin sett.
Himlen brann och var alldeles röd i nästan en hel timme. Trots 13 minus och frost i hela ansiktet så kändes det väldigt uppfriskande och härligt.
Nu ligger jag på soffan och ser på gamla Pelle Svanslös-avsnitt. Bäddat in mig ordentligt under en filt och bara myser. Ska snart göra ett ryck inför att alla gäster kommer, men först ska jag bara ligga här lite till...
