T U V A M A L M O

Sven sover med sin tass på min arm. Han andas tungt. Min sömn känns långt borta. Jag är ensam hemma. Har känt mig ensam hela eftermiddagen, trots sällskap. Aningen ledsen. Aningens ångest. Litet tryck över bröstet. Tårar redo att fällas om tillfälle ges. Skrattet känns långt borta. 

Försökt leta, försökt förneka, försökt acceptera. 

Men idag finns det ingen anledning. För mycket känslor inombords som inte hunnit ut i tid. Behöver tömma på allt som känns för tungt. 

Imorgon.