T U V A M A L M O

Jag tänker inte vara rädd. 

Jag tänker inte låta rädslan att förlora bli större än modet till att lyckas. 

Jag vet. Det är alltid lättare att inte försöka. Att ta tre steg tillbaka, än ett halvt framåt. För framåt är det ovisst. Osäkert. Främmande. Framåt kan allt hända. Tillbaka däremot, där är tryggheten kung. Därifrån kan ingen putta ut en ur sin egna tron. Där kan murarna byggas allt högre. 

Där kan man sätta sina egna regler.

Där äger man själv den enda nyckeln. 

Där kan ingen komma in förrän du själv kommer ut. 

Gräset kan vara grönare på andra sidan. Men för att ha en endaste aning, då måste man iallafall kliva ur tronen, hoppa över muren och sätta dörren på lite, lite glänt.