Can't remember the last time I had that feeling
Went for a run yesterday morning, the first run in weeks actually. Had no expectations since I haven't been feeling well for a long time, but I manage to suprise my self with a quite fast, but long run and it feelt so good. I've missed that feeling so much!Igår var min första riktiga löprunda sedan början av maj. Löparglädjen försvann liksom med att det började gå så otroligt tungt så jag har liksom bara kunnat prommenera varvat med några få löpsteg sedan dess. Men sen så igår, när klockan ringde, lite för tidigt för att vara en lördag, var jag väldigt sugen på att snöra på mig mina nya löparskor och ta dem ut på en runda. Långdistans var inte planen, men efter två km lugn uppvärmning kändes det både lätt och roligt att dra ut löpsteget en aning. Staden hade inte vaknat än så jag var ensam ute på gatorna, men jag trivdes minst lika bra för det. Känslan av flyt och tempo var underbar, och så efterlängtad. Jag hade glömt hur det kändes att löpa med ett lätt steg, det var ju så länge sedan sist. Kilometrarna passerade, luften blev varmare, kroppen piggnade till och solen höll mig sällskap. Pustade ut utanför Ica 70 minuter senare och kunde inte riktigt inse vad jag precis hade gjort. Konstant löpning utan att behöva gå? Det som varit en omöjlighet under flera veckor var nu starten på en riktigt bra lördag. Kärleken, självförtroendet och motivationen är äntligen tillbaka.
